Bilaga till församlingsordning:
Lärogrund
Antagen vid konstituerande möte i Vasa, 1.8.2008
pdf
1 Bakgrund
Orsaken till denna församlings tillkomst står att finna
i den fortsatta och snabbt accelererande läroupplösningen
inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Vi undertecknade
har sett det nödvändigt att finna
en församlingsgemenskap, där Guds ords predikan och sakramentsförvaltningen
kan ske i överensstämmelse med Guds ord. Med önskan
att förbli
vid Guds ord och den evangelisk-lutherska bekännelsen
som sanna uttryck för Skriftens lära har vi bedrivit detta
arbete under bön om att
Guds vilja ska ske och att allt ska få tjäna till Herrens ära
och människors frälsning.
Enligt människors sätt
att se har detta arbete gått långsamt.
Vi har dock varit måna om att praktiska lösningar inte
skulle förorsaka
delningar. Gud har gett oss många yttre bevis på sin
ledning, vilket har uppmuntrat oss att gå till verket och konstituera
en församling, även
om vi är få och till det yttre svaga.
Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en
dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit
fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. (Upp
3:8)
Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket. (Luk
12:32)
2 Trosgrundval
Församlingens stadgar inrymmer
av praktiska skäl inga hänvisningar
till Bibeln och de lutherska bekännelseskrifterna. I det följande
ges en kort översikt över några läropunkter,
där vi ansett det viktigt att precisera vår ståndpunkt
med hänsyn till de oklarheter som finns på många
håll, med bibelhänvisningar och citat från bekännelseskrifterna.
Vi använder härvid följande förkortningar:
- SKB: Svenska kyrkans bekännelseskrifter,
Verbum 1969
- Apost: Den apostoliska trosbekännelsen
- Nic: Den nicænska trosbekännelsen
- Ath: Den athanasianska trosbekännelsen
- CA: Den oförändrade augsburgska bekännelsen
- Apol: Augsburgska bekännelsens apologi
- Schm: Schmalkaldiska artiklarna med traktaten
om påvens
makt och överhöghet
- LK: Luthers lilla katekes
- SK: Luthers stora katekes
- FC: Konkordieformeln
2.1 Skriften som enda och ofelbar norm
HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen
nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla
människor visa. HERRENS befallningar är rätta, de
ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart,
det upplyser ögonen. (Ps 19:8–9)
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning,
till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet,
för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl
rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16–17)
Så mycket fastare står nu det profetiska ordet
för oss, och ni gör rätt i att hålla
er till det som till ett ljus som lyser på en mörk
plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går
upp i era hjärtan.
Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften
har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia
har burits fram genom någon människas vilja, utan
ledda av den helige Ande har människor talat vad de
fått från
Gud. (2 Petr 1:19–21)
Vi tro, lära och bekänna,
att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl
som lärare böra
prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets
profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står
skrivet: "Ditt
ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig",
Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel
komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall
han vara förbannad", Gal. 1. (FC, SKB, s 499)
För
det första bekänner vi oss till Gamla och Nya
testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom Israels
rena och klara källa, som allena utgör den enda sanna
norm, efter vilken alla lärare och läror böra prövas
och dömas. (FC, SKB, s 542)
2.2 Skapelsen och syndafallet
Vi tror och bekänner
att universum, världen och människan
blev till i begynnelsen när Gud skapade himmel och jord och
alla varelser. Vi tror att Bibelns återgivning av skapelsen är
sann och historiskt riktig. Vi tror att Gud skapade människan
till sin avbild, och att människan förlorade denna gudomliga
avbild när hon gav vika för satans frestelse och bröt
mot Guds bud.
Vi förkastar evolutionsläran som förklaring
till universums och människans ursprung, och likaså alla
försök
att tolka Skriftens skapelseberättelse på ett sådant
sätt att den harmoniseras med dessa teorier. Vi förkastar även
alla åsikter som ser en inneboende godhet i människan
och inte erkänner hennes fullständiga andliga fördärv.
På sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är
i dem. (2 Mos 20:11)
Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där. (Ps
33:9)
Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden
och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom
onda. (1 Mos 6:5)
Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett
ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något
synligt. (Hebr. 11:3)
Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders
liv. (Ps 50:7)
Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden
döden, och så kom döden över alla människor,
eftersom alla hade syndat. (Rom 5:12)
Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. (Ef
2:3)
Vidare lära de [kyrkorna av den Augsburgska bekännelsen],
att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt
sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan
för
Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse,
och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som
medför
fördömelse och bringar evig död även nu, åt
dem, som icke födas på nytt genom dopet och den helige
Ande. (CA, SKB, s 57)
2.3 Jesus Kristus och återlösningen
Vi
tror att Jesus Kristus är Guds evige Son, som var hos Fadern
från evighet. Genom ett under av den helige Ande antog han
en sann mänsklig natur då han avlades som ett heligt
barn i jungfrun Maria.
Vi tror att Gud i Kristus försonade världen med sig själv
och att Jesus är Guds Lamm, som tar bort världens synd.
Genom honom har syndernas förlåtelse förvärvats
för alla människor, vilket innebär en frikännande
dom över mänskligheten. Detta Kristi ställföreträdande
verk är den objektiva grunden för syndarens frälsningsvisshet.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han
var i begynnelsen hos Gud. (Joh 1:1–2)
Ängeln svarade Maria: ”Den helige Ande skall komma över
dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför
skall också barnet kallas heligt och Guds Son.” (Luk
1:35)
Se Guds lamm, som tar bort världens synd. (Joh
1:29)
Liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor,
så har en endas rättfärdighet för alla människor
lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många
stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle
också de många stå som rättfärdiga på grund
av den endes lydnad. (Rom 5:18–19)
Gud var i Kristus och försonade världen med sig
själv. Han
tillräknade inte människorna deras överträdelser.
(…) Den
som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe
gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga
inför
Gud. (2 Kor 5:19, 21)
Jesus Kristus, vår Gud och Herre,
har ´dött för
våra synders skull och uppstått för vår
rättfärdighets
skull´, Rom. 4. Och han allena ´är Guds Lamm,
som bär världens synd´, Joh. 1. Och ´Gud
har lagt allas vår synd på honom´, Jes. 53. Vidare: ´De äro
alla syndare och bliva utan egen förtjänst rättfärdiga
av hans nåd genom förlossningen i Jesus Kristus, i hans
blod´ o.s.v., Rom. 3.
Emedan detta nu måste tros och
eljest icke kan uppnås
eller omfattas med någon gärning, laguppfyllelse eller
förtjänst, så är det klart och visst, att
allenast denna tro gör oss rättfärdiga, såsom
den helige Paulus säger Rom. 3: ´Vi hålla före,
att människan
blir rättfärdig genom tron utan lagens gärningar.´ Vidare: ´På det
att han allena må vara rättfärdig och göra
den rättfärdig, som är av tron på Jesus´.
(SKB, s 313)
Från denna artikel kan man icke vika eller beträffande
densamma kan man icke göra några eftergifter, om än
himmel och jord och vad som icke äger bestånd störtade
samman. Ty ´det finns intet annat namn åt människorna
givet, genom vilket vi kunna bliva saliga´, säger den
helige Petrus Apg. 4. ´Och genom hans sår äro
vi helade´, Jes. 53. (Schm, SKB, s 313f.)
2.4 Den helige Ande och nådemedlen
Vi tror
att den helige Ande genom nådens medel, som är
evangeliet i Ordet och sakramenten, verkar tro i människohjärtat,
som av naturen är fiende till Gud. Denna av Anden verkade tro
eller pånyttfödelse leder till en förnyelse i människan
och gör henne till arvinge av den eviga saligheten. Bikten och
avlösningen är medel där den helige Ande verkar.
Vi
tror att den helige Ande även genom dopet tillämpar
evangeliet på den syndiga människan och föder henne
på nytt. Vi tror att även små barn kan tro och ta
emot dopets nåd.
Vi tror att alla som tar emot den heliga nattvardens
sakrament tar emot Kristi sanna kropp och blod ”i, med och
under” brödet
och vinet.
Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte
tror skall bli fördömd. (Mark 16:16)
Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot
den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är
de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är
han bunden.” (Joh 20:22–23)
Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom
10:17)
Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla
lagen eller genom att lyssna i tro? (Gal 3:2)
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till
människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga
gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet,
genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som
han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. (Tit
3:4–6)
Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och
gav åt
dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för
er. Gör
detta till minne av mig." På samma sätt tog han
bägaren
efter måltiden och sade: "Denna bägare är
det nya förbundet
i mitt blod, som utgjuts för er.” (Luk 22:19–20)
Med
ett ord vidlåder svärmeriet Adam och hans barn från
världens begynnelse till dess slut, enär det inplanterats
och inympats som ett gift i dem av den gamle draken. Det är
också ursprunget och drivkraften till allt kätteri, även
till påvedömet och muhammedanismen. Därför
böra
vi ovillkorligen hålla fast därvid, att Gud vill handla
med oss människor blott genom sitt yttre ord och sakrament.
Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande,
det är av djävulen. (Schm, SKB, s 334).
Om dopet lära
de, att det är nödvändigt till
saligheten och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att
barnen böra döpas, för att de genom dopet må frambäras
till Gud och så upptagas i hans nåd. De fördöma
vederdöparna som bestrida att barnen blir frälsta genom
dopet. (CA IX, SKB, s 59).
Om Herrens nattvard lära de, att
Kristi lekamen och blod i nattvarden äro
verkligen tillstädes och utdelas åt
dem, som undfå sakramentet, De ogilla dem, som lära
annorlunda. (CA X, SKB, s 60).
Om bikten lära de, att den enskilda
avlösningen bör
bibehållas i kyrkorna, ehuru i bikten uppräknandet av
alla synder icke är nödvändigt. Ty det är omöjligt,
så som det står i psalmen: Vem märker själv,
huru ofta han felar, etc. (CA XI, SKB, s 60).
2.5 Rättfärdiggörelsen och omvändelsen
Vi
tror att Gud rättfärdiggör den enskilda människan
genom tron på Kristus och hans återlösningsverk
för alla människor. Tron rättfärdiggör inte
på grund av någon inneboende förtjänst, utan
endast på grund av den frälsning som Gud berett i Kristus.
Den som inte tror går miste om den förlåtelse som
Kristus vunnit åt honom.
Vi tror att människans omvändelse
helt och hållet är
ett verk av Guds nåd och har sin grund i den utkorelse som
Gud gjorde redan av evighet. När man förkastar evangeliet
och går förlorad är det däremot helt och hållet
människans fel.
Vi förkastar varje lära där människan
på något
sätt bidrar till sin frälsning eller framställer tron
som ett villkor som människan måste uppfylla för
att fullfölja sin rättfärdiggörelse.
Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom
tro, utan laggärningar. (Rom 3:38)
På samma sätt finns det också i denna tid en rest som
Gud har utvalt av nåd. Men om det var av nåd, så var det
inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre
nåd. (Rom 11:5–6)
Gud vill att alla människor skall bli frälsta och
komma till insikt om sanningen. (1 Tim 2:4)
Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som
hönan
samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. (Matt.
23:37)
Likaledes säger den helige Augustinus: Jag har misstagit
mig då jag säger, att det står i vår makt
att tro evangelium och vilja det goda, men Gud ger åt dem,
som tro och vilja, kraft att verka. (FC, SKB, s 565).
Ty blott få taga
Ordet till sig och följa det, medan den
stora hopen föraktar det och icke vill komma till bröllopet. Grunden
till detta förakt av Ordet är icke Guds förutvetande,
utan människans förvända vilja, som stöter
ifrån
sig och förvanskar det den helige Andes medel och verktyg,
som Gud tillbjuder henne genom Ordet, och motstår den helige
Ande, som vill verka i henne genom Ordet, som Kristus säger: "Huru
ofta har jag icke velat församla dig, men du har icke velat",
Matt. 23. (FC, SKB, s 664).
Vidare lära de,
att efter Adams fall alla människor, som
fötts på naturligt sätt, födas med synd, det
vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan
på Gud samt med ond begärelse, och att denna sjukdom
eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse
och bringar evig död även nu, åt dem, som icke
födas
på nytt genom dopet och den helige Ande. (CA II 1 mom. SKB,
s 57)
Vidare lära de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras
inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller
egna gärningar, utan att de rättfärdiggöras
utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när
de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas
för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit
tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar
Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4.
(CA IV, SKB, s 58)
2.6 Kyrkan
Vi tror att det finns en helig kristen
kyrka, som är Guds tempel
och Kristi kropp. Medlemmar i denna ena kyrka är alla de som är
Guds barn genom tron på Kristus Jesus, oberoende av nation,
ras eller kyrkoorganisation.
Vi tror att det är Herrens vilja
att de kristna kommer samman till ömsesidig uppbyggelse och
andlig växt och för
att fullgöra hela Herrens uppdrag. Eftersom dessa synliga samlingar
bekänner sig till kyrkans kännetecken kan de kallas församlingar
eller kyrkor, eftersom det i dem finns sant troende.
Vi tror att det är
Guds vilja att kristna är eniga i bekännelsen
av sin tro. Vi förkastar all lära som inte stämmer
med Guds ord och tar avstånd från dem som efter förmaning
framhärdar i falsk lära. Vi tar även avstånd
från åsikten att kristen gemenskap kan utövas där
man inte är överens i bekännelsen.
Vi tror att varje
kristen är präst och kung inför
Gud och är kallad att bära fram evangelium för sina
medmänniskor. Vi tror att det är Guds vilja att kyrkan
enligt god ordning kallar lämpliga män till det offentliga ämbetet.
Detta ämbete kallas nycklarnas ämbete eftersom kyrkan genom
det utövar sin makt att binda i och lösa från synder.
Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en
Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en
Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över
alla, genom alla och i alla. (Ef 4:3–6)
I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla
vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma
bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. (1
Kor 1:10)
Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar
splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått
undervisning i. Vänd er bort från dem. (Rom 16:17)
Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap,
ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans
härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret
till sitt underbara ljus. (1 Petr 2:9)
När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att
du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste
efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda
kvinnas man (…). (Tit 1:5–6)
Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden
skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden
skall vara löst i
himlen. (Matt 18:18)
Vidare lära de, att en helig
kyrka skall äga bestånd
till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund,
i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt
förvaltas.
Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense
i fråga om evangelii lära och förvaltningen av
sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda
människobud
eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna
former för gudsdyrkan överallt äro lika. (CA VII,
SKB, s 59)
Men de skola – det är vårt hopp – så snart
de rätt undervisats i läran, med den helige Andes ledning
tillsammans med oss och våra kyrkor och skolor vända
sig till Guds ords ofelbara sanning. (Företal till Konkordieboken,
SKB, s 40)
Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare
lov, vad kyrkan är:
hon är nämligen de heliga troende och ´fåren,
som höra sin herdes röst´. (Schm, SKB, s 335)
Om
biskoparna ville vara rätta biskopar och vårda sig
om kyrkan och evangeliet, så kunde vi för kärlekens
och endräktens skull, men icke av nödtvång medgiva,
att de invigde och installerade åt oss Guds ords predikare
[---]. Då dessa emellertid varken äro eller vilja vara
rätta biskopar [---] utan i stället förfölja
dem som, därtill kallade, fullgöra sådan tjänst,
så får icke för deras skull kyrkan lämnas
utan tjänare. Såsom vi se av gamla exempel i kyrkan
och hos fäderna, böra vi därför själva
inviga till detta ämbete därtill skickade män" (Schm,
SKB, s 334f.)
Nycklarna utgöra en makt och befogenhet, som
Kristus givit kyrkan för att binda och lösa synderna,
icke blott de grova och uppenbara, utan även de fina och hemliga,
som endast Gud känner,
såsom det står skrivet: ´Vem märker, huru
ofta han felar.´ Och själva Paulus klagar i Rom. 7,
att han med köttet tjänar "syndens lag". (Schm,
SKB, s 332)
För att vi skola få denna tro, har evangelieförkunnelsens
och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty
genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes
den helige Ande, vilken hos dem, som höra evangelium, frambringar
tron, var och när det behagar Gud...De fördöma vederdöparna
och andra, som mena, att den helige Ande kommer till människorna
utan det utvärtes ordets förmedling genom deras egna
förberedelser
och gärningar. (CA V, SKB, s 58)
2.7 Jesu återkomst och domen
Vi tror att Jesus
ska komma tillbaka synligt för alla människor.
Ingen kan veta den exakta tidpunkten för hans återkomst,
men vi har fått tecken som visar att hans ankomst är nära
så att den dagen inte kommer över oss oväntat. När
Jesus kommer tillbaka ska den nuvarande världen ta slut. De
döda uppstår och träder fram inför hans domarsäte
tillsammans med dem som ännu lever. De som inte tror ska dömas
till en evighet i helvetet men de som genom tron har blivit renade
i Kristi blod ska för evigt vara tillsammans med Jesus i Guds
saliga närhet i himlen.
Vi förkastar varje förhoppning
om att alla människor
till slut ska bli saliga och att det finns en särskild frälsningsväg
för judarna. Likaså förkastar vi tanken på ett
jordiskt tusenårsrike, eftersom den inte har något giltigt
stöd i Skriften och leder de kristna att sätta sitt hopp
till Kristi rike som ett jordiskt rike.
Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall
komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen. (Apg
1:11)
Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar,
inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matt 24:36)
Den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra
hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till
liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. (Joh
5:28–29)
När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar
med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från
varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. (Matt
25:31–32)
Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern
utom genom mig. (Joh 14:6)
Mitt rike är inte av den här världen. (Joh
18:36)
Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns
det under himlen något annat namn, som givits åt
människor, genom vilket vi
blir frälsta. (Apg 4:12)
Vidare lära de, att Kristus
skall återkomma på yttersta
dagen för att hålla dom, och han skall uppväcka
alla döda; de fromma och utvalda skall han giva evigt liv
och evärdlig
glädje, men de ogudaktiga människorna och djävlarna
skall han fördöma till att pinas utan återvändo.
De
fördöma vederdöparna, som anse, att de fördömda
människornas och djävlarnas straff en gång skall
få sitt slut.
De fördöma även andra, som nu
utsprida judiska läror,
att de fromma före uppståndelsen skola få herraväldet
i världen, sedan de ogudaktiga allestädes nedslagits.
(CA, SKB, s 62)
Till början |
